Gotlänningarnas starka självkänsla kombinerad med isolerade gårdar tros vara anledningen till att gutamålet inte påverkades så mycket av åren under danskt och tyskt styre.

Några klunkar gutamål

Gotlands mjuka r-ljud, lena diftonger och triftonger skiftar och tänjer sig över ön. Vilka andra språkdrag som ska räknas in i gutamålet är inte lätt att avgöra.

Gotlands nationaldryck, gotlandsdrickan, smakar som flytande prickig korv eller böckling, lite beroende på vem som ligger bakom brygden. Men i en del fall har den en märklig bismak som man måste vänja sig vid. Olika socknar har sina egna ideal och traditioner - Fårö har sin dricka, Hablingbo har sin och Gammelgarn sin.

De gamla folkmålen på Gotland varierar på samma sätt i strävhet, grötighet och eftersmak. För enkelhetens skull brukar man ändå tala om ett enda mål - gutamålet. Drickan och målet har också det gemensamt att de mest genuina varianterna finns på landsbygden, gärna i kombination med varandra.

Den språkintresserade turisten gör alltså klokt i att söka sig bort från Visby. Åker man öster- eller söderut har man störst chans att stöta på gutamålstalare. Fårö i norr kan också vara värt att lyssna in, men där är målet ganska säreget.

Ovanstående text är ett sammandrag av en artikel som publicerats i pappersupplagan av Språktidningen. Du kan beställa lösnummer av tidningen här.