Ett rätt lejon

Varför kan man inte böja ordet rädd i neutrum? Fredrik Lindström finner förklaringen bland besjälade ting, bärbuskar, snillen och fyllon.

Jag vet inte hur många gånger jag har svarat på frågan om ”ett rätt lejon”, när människor kommer fram och vill prata språk. Alltså hur man böjer ordet rädd i neutrum. Men många vill ha ett snabbt svar, och orkar inte riktigt lyssna på själva historien. Synd, för det mesta vi kan träffa på i vårt språk som verkar ologiskt och konstigt har faktiskt en orsak. Har ni tid en liten stund?

Så kallade neutrala substantiv, som tar ett i obestämd form och det i bestämd form, användes nog ursprungligen bara om garanterat livlösa ting (ett hus, berg, förkläde och liknande).

Men det här med att personifiera saker, det var man å andra sidan ganska generös med förr i världen. Många av de vardagliga tingen hade sitt tydliga ”kön” i fornsvenskan: man sa han om till exempel månen, drömmen, och man sa hon om solen, björken, yxan. Man upplevde många föremål som besjälade och talade ofta om dem som om de levde och kunde agera. Drömmen sågs exempelvis som ett väsen, och man kunde uttrycka sig ungefär så här: ”I natt drömde mig en dröm, och han var mycket märklig.” Och att prata om att ”solen, hon gick upp” var fullständigt naturligt. Och är kanske ännu för många svenskar.

Ovanstående text är ett sammandrag av en artikel som publicerats i pappersupplagan av Språktidningen. Du kan beställa lösnummer av tidningen här.